Våra tankar om framtiden – vad gör de med oss?
Föreläsning av Åsa Nyström vid Krets 14:s årsmöte 2016
Vi kan till skillnad från djuren föreställa oss och oroa oss för framtiden. Vi anpassar oss också välvilligt till det vi föreställer oss är troligt. Vad skulle hända om vi inte underordnade oss våra föreställningar om det troliga?
De önskvärda föreställningarna formulerar vi som visioner. De hotfulla kan också fungera energidrivande – vi kämpar för att undvika dem.
Vi är triggade att snabbt uppfatta hot, men vi är också olika funtade. En del av oss ignorerar signaler där andra är känsliga för dem och reagerar direkt.
Hjärnan är inriktad på nuet. Lars-Olof Persons avhandling på temat förväntningar och humör visade att minus slår plus och nära slår avlägset, för de flesta människor. Något hotfullt eller negativt slår hårdare än bekräftelser och positiva saker. Det som händer nära i tid och angår oss personligen tar upp vår uppmärksamhet. Vi får kämpa för att tala om långsiktiga goda möjligheter, för det svåra som ligger nära tränger sig på.
Vad är det som gör att arbetssammanhang, resultat och arbetsgemenskap blir bra? Det som återkommer i studier är att man måste bekräfta det goda skeendet fem gånger oftare än man benämner det dåliga för att skapa hög kvalitet.
I barnuppfostran behöver vi fem gånger oftare bekräfta det som barnet gör rätt istället för att anmärka på det som barnet gör fel. Vi är så receptiva på negativa signaler att vi behöver de positiva fem gånger fler för att kunna ta fasta på dem och utvecklas av dem.
Det vi ägnar kraft åt blir det mer av. De frågor vi ställer kommer att styra vad vi hittar. Vad är det vi vill komma åt?
Det går inte att utveckla det som endast är negativt definierat. (”Chefen är dum.”) Orden formar verkligheten, kan rent av skapa det som inte finns innan. Som vi benämner något så påverkas människors handlande. Vi ser inte maktmissbruket förrän vi tror att det finns.
Vet vi då vad vi i arbetsgemenskapen tänker om framtiden, vilka bilder vi lever med? Vi behöver dela och bearbeta dem, och hitta gemensamma visioner som vi tror på. Om värdeord och språk och visioner skiljer sig åt mellan avdelningarna på arbetsplatsen finns det många olika krafter som drar åt olika håll, vilket förvirrar. Saknas det en gemensam berättelse?
Målbildsträning – fokusera på dit man vill nå, det man vill göra. Där vi är vårt bästa jag – där lär vi oss hur vi egentligen vill vara, också om vi misslyckas.
Ställ styrkebaserade frågor: Vad av det vi gör tycker du fungerar riktigt bra? Vad säger det om oss och våra färdigheter? Vad fick dig, trots allt att..?
”Evangelium är att tala sant om livet.” Man behöver ibland också få ett erkännande för sin situation för att kunna gå vidare till något annat.
Gårdagens framgång är morgondagens fall. Djupa minnesspår är svåra att ta sig ur. Det finns en risk att vi fortsätter att jobba på sätt som inte längre fungerar för oss.
Hjärnan behöver tid för att förstå nytt. Nya tankar kräver energi. Minnet är dynamiskt och faller ständigt samman. Vi behöver befästa genom repetition det vi vill göra nytt.
Handling är en väg upp ur de invanda hjulspåren. Hand och hjärna hänger intimt samman – kroppen hjälper till att förstärka det nya. Därför ska vi inte bara tala om det vi vill skapa, utan göra något tillsammans.
