KyrkA finns till för dig som är anställd i Svenska kyrkan

KyrkA erbjuder dig som medlem en föreläsningsserie i tre delar med organisationspsykologen Mattias Elg om det som avgör hur väl vi fungerar tillsammans på arbetet: tillit, personlighet och kultur. Genom forskning, berättelser och konkreta exempel utforskar Mattias hur vi kan skapa arbetsplatser som präglas av förståelse, mod och mening – oavsett roll eller titel. Läs mer och boka din plats genom att klicka på länkarna nedan: Del 1: Tillit på jobbet - varför den är lätt att tappa och hur vi bygger upp den igen (9 februari) Del 2: Varför vi krockar och hur vi förstår varandra bättre (2 mars) Del 3: Kulturen vi skapar - hur samarbetet formar organisationens själ (23 mars)  

KyrkAs inkomstförsäkring är en av marknadens bästa inkomstskydd och ingår i medlemskapet. Nu erbjuder KyrkA tillsammans med Folksam en möjlighet att teckna ett frivilligt tillägg om du vill förlänga tiden med 150 dagar. Läs gärna mer här  

Under andra världskriget mobiliserades inte bara arméer utan också människors inre styrka. Här växte idén om andlig beredskap fram i Sverige. Under årets KyrkA-vecka gästade forskaren och teologen Ida Olenius förbundet för att kasta nytt ljus över denna bortglömda del av vår beredskapshistoria. När andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 stod Sverige inför en osäker framtid. Trots neutralitetens skydd kände många svenskar oro när krigets skugga drog över Europa. För Svenska kyrkan innebar detta inte bara en tid för själavård, utan också en möjlighet att bidra till “andlig beredskap”: folkets inre styrka. - När jag började min forskning för sju, åtta år sedan kändes krigstiden väldigt avlägsen. Beredskap var inte något som var aktuellt då, men med pandemin och den senaste tidens globala utveckling har ordet återigen lyfts fram, säger Ida Olenius. En inspirerande förebild: Finland Krigets verklighet blev påtaglig först när Sovjetunionen anföll Finland i november 1939. Under vinterkriget blomstrade solidariteten i Sverige. Tidningarna rapporterade om finländarnas mod och uthållighet: civila och soldater uppträdde med lugn och beslutsamhet trots dåliga odds. Biskop Bengt Jonzon i Luleå beskrev finländarna med beundran: “Trots att Finland fått acceptera svidande fredsvillkor kunde de ändå betraktas som segrare. De hade klarat sig tack vare att de var det mest kristna folket i evangelisk mening.” Finländarnas påstådda religiösa engagemang, avhållsamhet från alkohol och spel samt förmåga att prioritera “sömn och Guds ord” blev exempel på hur andlig styrka kunde inspirera hela nationen. Våren 1940 hörde sig ärkebiskop Erling Eidem för hos biskopen i Borgå för att söka information om kyrkans arbete med andliga befolkningsskyddet. Det var ett arbete som syftade till att ta hand om både den sociala och andliga omvårdnaden av civilbefolkningen. Detta fick direkt inflytande på Svenska kyrkans idéer om andlig beredskap. Vad innebar andlig beredskap? Andlig beredskap handlade inte enbart om religiös tro. Det var ett försök att stärka befolkningens mentala och moraliska motståndskraft inför krigets påfrestningar. Begrepp som “inre front”, “kulturell beredskap” och “kristen linje” användes flitigt. Idealen omfattade offervilja, ansvarskänsla, fosterlandskärlek, uthållighet och motståndskraft mot ryktesspridning och desinformation. Ida Olenius förtydligar: - Ett framgångsrikt militärt försvar ansågs vara beroende av befolkningens psykiska och mentala styrka lika mycket som av soldater och vapen. Organisation och praktiska åtgärder Trots ambitionen saknades tydliga riktlinjer. Sverige byggde upp flera parallella organisationer: staten skapade Sektionen för kulturell folkberedskap, Svenska kyrkan deltog inledningsvis i den ekumeniska Kommittén för kristen beredskap och inrättade dessutom ett eget utskott för andlig beredskap. Alla hade målet att stärka folkets inre moraliska och mentala försvar, men det fanns också överlappningar och organisatoriska spänningar. Beredskapsutskottet skickade ut cirkulär till församlingarna med instruktioner om praktiska åtgärder: bilda lokala frivilligkårer, stödja inkallades familjer och förbereda för evakuering. Dessutom organiserades konferenser och kurser som behandlade allt från arbetslöshet och ungdomskultur till moral och sedlighet. En metod för att stärka andlig beredskap var andaktsboken Tröst i ofärd – en guide med bibeltexter, psalmer, böner och sånger för användning i skyddsrum. Boken skulle ge tröst i krisens värsta scenarier, även om den aldrig behövde användas. Samarbete och spänningar Kyrkan uppmanade också till samarbete med Hemvärnet, Röda Korset och andra organisationer. Samtidigt uppstod konflikter, bland annat om hur olika kristna samfund skulle representeras i den ekumeniska kommittén och hur mycket inflytande kyrkan hade gentemot staten. - Det fanns många olika personer och grupper som engagerade sig på olika sätt. Det fanns inga gemensamma recept, men vissa ingredienser återkom, konstaterar Ida Olenius. Andlig beredskap i praktiken Många av de insatser som genomfördes handlade om vardagliga förberedelser men också om att stärka moralen. Utskottet kartlade till exempel sedligheten vid militära förläggningar, skapade en andaktsbok och arrangerade folkliga möten. En viktig del var att uppmärksamma både unga och äldre på behovet av personlig moral som grund för nationens styrka. Ida Olenius drar slutsatsen att andlig beredskap i Sverige under andra världskriget var ett komplext begrepp där Svenska kyrkan ville spela en central roll: - Det handlade om en stark inre front som ett komplement till den yttre. Genom att inspirera, organisera och undervisa försökte kyrkan skapa ett samhälle som var redo inte bara militärt, utan också mentalt och moraliskt. Genom att studera dessa insatser kan vi idag reflektera över hur samhällets inre styrka formas i tider av kris, och hur historia och andlighet kan samverka i kampen för ett hållbart samhälle. Finland som förebild för svensk andlig beredskap Efter fredsavtalet mellan Finland och Sovjetunionen 1940 framställdes finländarna som ett idealfolk, med beslutsamhet, stark kristen tro och rakryggad moral. - Jämfört med Finlands folk framstod det svenska folket i mer ofördelaktig dager, säger Ida Olenius. Hon betonar att biskop Bengt Jonzon menade att moral och tro hade räddat Finland undan nederlag, och att detta ideal inspirerade Svenska kyrkan att arbeta för folkets inre styrka. Den 30 juni 1940 arrangerade beredskapsutskottet och Kommittén för kristen beredskap ett program på Skansen i Stockholm. - Tre talare stod på scenen. Det var Manfred Björkqvist, som senare blev Stockholms första stiftsbiskop, högerledaren och ecklesiastikministern Gösta Bagge samt författaren Harry Blomberg från Oxfordgrupprörelsen, förklarar Ida Olenius. Programmet bestod av tal, nationalsången, psalmer och fosterländska sånger och sändes i radion, med syftet att väcka både patriotism och inre styrka hos svenska folket. Riksmarscher och fysisk beredskap Ett konkret uttryck för svensk folklig beredskap under kriget var de så kallade riksmarscherna, ett slags promenadtävlingar som gav folk möjlighet att visa sin nationella enighet och beredskap. – I oktober 1940 uppmanades folket att även delta i en ”riksmarsch till kyrkorna” och samtidigt närvara vid högmässan. Tanken var att förena kropp och själ i beredskap, säger Ida Olenius. Dessa evenemang visade på hur kyrkan aktivt sökte engagera folket i nationens inre försvar. Kommunikation och moralupplysning Beredskapsutskottet använde flera kanaler för att nå ut. Broschyrer, radioinslag och herdabrev var viktiga verktyg. - Biskop Gustaf Aulén i Strängnäs skrev ett extra herdabrev våren 1940 med anledning av kriget i Finland och hotet mot Sverige, berättar Ida Olenius. Syftet var inte bara upplysning, utan också att engagera riksdagens ledamöter och påminna dem om folkets inre beredskap som en nationell angelägenhet. Ett annat exempel var uppropet från Oxfordgruppen, som samlade omkring 19 300 underskrifter med krav på moral, osjälviskhet och lydnad inför Gud. Underskrifterna överlämnades till riksdagen i mars 1941. Den 23 november samma år undertecknade riksdagsledamöter och kyrkomötesrepresentanter deklarationen att “den svenska linjen är den kristna linjen.” - Genom dessa initiativ försökte kyrkan definiera vad andlig beredskap var och samtidigt markera vilka värden som ansågs nödvändiga att försvara i Sverige, fortsätter Ida Olenius Andlig beredskap genom konst och film Kyrkans arbete sträckte sig även till kultur och konst. Rune Lindströms pjäs Himlaspelet blev ett uttryck för detta. - Pjäsen handlar om bonden Mats Ersson som vill gå till rätta med Gud och nämner egentligen ingenting om krig eller nation. Ändå framhäver den sambandet mellan det svenska och det kristna, säger Ida Olenius. Lindström själv uttryckte att utan kristen tro var svenskheten död och att tron gjorde folket uthålligt och modigt nog att försvara sitt land. Kyrkliga beredskapsfilmer som Den stora trappan (1941) och Härlig är jorden (1943) visualiserade samma idé. Bilder av kyrkor, natur och människor som samlas i gemenskap visade hur kristen tro och nationell sammanhållning hörde samman. En dokumentärfilm från 1940 visade också ett dop på en militärförläggningar, där kallelsen att vara kristen och kallelsen att försvara landet knöts tätt samman. Tre dimensioner av andlig beredskap Ida Olenius framhåller att begreppet andlig beredskap hade flera dimensioner: praktisk, existentiell och ideologisk. Den praktiska handlade om konkreta uppgifter som evakuering, skyddsrum och stöd till inkallades familjer. Den existentiella handlade om att förmedla hopp och uthållighet till civilbefolkningen. Den ideologiska syftade till att stärka kyrkan och dess anseende, samt att betona kristendomens betydelse för nationens överlevnad. - Det handlade i grunden om att göra folket mentalt starkt och att visa lojalitet med Sverige, säger Ida Olenius. Samtidigt fanns risker med att kristen tro reducerades till ett verktyg för nationell nytta. - Balansen mellan kyrkans religiösa integritet och dess roll som nationellt stöd var känslig, poängterar hon. Lärdomar för idag Olenius reflekterar över hur andlig beredskap kan förstås i modern tid. - Praktiskt handlar det om att fortsätta utföra kyrkans grunduppdrag, men också om att kommunicera med myndigheter och planera för skydd och stöd. Existentiellt handlar det om att förmedla hopp och mening även under svåra omständigheter. Ideologiskt måste vi reflektera över kyrkans roll och hur kristendom kan förmedlas utan att instrumentaliseras i syften som är främmande för kyrkan. - Svenska kyrkan har i dag en annan roll än på 1940-talet, men andlig beredskap handlar fortfarande om att stå stadigt i en kris och att både ge människor styrka och att tydliggöra kyrkans uppdrag bortom den nationella nyttan, avslutar hon.   Text: Marianne Wijkmark

Kära medlemmar i Kyrkans Akademikerförbund. Vi befinner oss i en period som teologiskt sett är laddad med komplexitet och rikedom. Advent är ”redan nu” och ”ännu inte”. Denna spänning är kärnan i vår tro och formar våra uppdrag. För oss som akademiker, ämbetsbärare och tjänstemän i kyrkans tjänst blir denna tid en påminnelse om det unika ansvar vi bär. Vår uppgift är att reflektera över, tolka och förmedla dessa centrala teologiska sanningar – att omsätta den eskatologiska väntan och inkarnationens mysterium i en relevant och meningsfull kontext för vår samtid. Detta kräver både intellektuell skärpa och andligt djup. Inom denna akademiska reflektion har vi all anledning att inspireras av teologer som Olov Hartman (1906–1982). Hans vilja att ställa kyrkan mitt i debatten och debatten mitt i kyrkan är en attityd som rimmar väl med vårt förbunds uppdrag. Hartmans förhållningssätt handlar om en vital balans mellan det altartillvända och det världstillvända, mellan fördjupning inåt och radikal handling utåt. Som kristna kan vi inte slå oss till ro och invänta politiska lösningar – kyrkan har en egen röst, och ett uppdrag att använda den. För Hartman blir diakonin ett uttryck för kyrkans otålighet. I det kommande julmysteriet, när vi firar Inkarnationen – Guds ord som blir kött, Logos som blir människa – påminns vi på nytt om den outsägligt rika gåva vi får nåden att förmedla till dem vi dagligen möter i vår tjänst. Tack för allt det goda du gör för vår kyrka och tack för att du har valt Kyrkans Akademikerförbund som din fackliga organisation. Jag vill också tacka alla förtroendevalda i vårt fantastiska förbund som kämpar för våra villkor och för våra medlemmar. Tack även till förbundsdirektören med medarbetare på förbundskansliet som med gedigen erfarenhet, kompetens och engagemang driver våra medlemmars intressen i avtalsrörelsen och andra fackliga sammanhang.  Med önskan om en meningsfull och välsignad advents- och juletid.  Pamela Garpefors  Förbundsordförande, Kyrkans Akademikerförbund

Johan Engvall, kyrkoherde emeritus och ombudsman efterträder Sten Bylin som KyrkAs äldreombudsman. Johan Engvall är en präst med lång erfarenhet i Svenska kyrkan. Han har haft tjänster som kyrkoherde i bland annat Norra Ölands pastorat och Solna församling. Han har också haft en internationell tjänstgöring som präst vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem där han ansvarade för gudstjänst, själavård, diakoni, och interreligiös dialog. Vid sidan av sina prästerliga uppdrag har han sedan många år arbetat fackligt för att stödja medlemmarna i Kyrkans Akademikerförbund. Hur ser du på pensionärernas roll inom Svenska kyrkan? – Svenska kyrkan behöver verkligen sina pensionärer, inte minst på prästsidan där det råder stor brist. Pensionärerna är en ovärderlig resurs och vi har mycket erfarenhet att bidra med. Pension är en stor omställning för många. Vilken typ av stöd kan man få av KyrkA genom dig? – Det är ett stort steg att gå i pension, och det är inte ovanligt att vi behöver råd och stöd inför övergången. När du funderar på att ta en anställning som pensionär finns det mycket att tänka på: anställningsbevis, arbetstid, heltid eller deltid och andra anställningsvillkor. Vid både pensionsövergång och nyanställning är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Du har själv erfarenhet från båda världarna – hur fungerar det? – Jag är själv jobbonär. Jag både arbetar deltid och är pensionär på deltid. Det är faktiskt ingen dum lösning och ger mig bra insyn i båda perspektiven. Vad erbjuder KyrkA mer för seniora medlemmar? – KyrkA erbjuder flera möjligheter till inspiration och gemenskap. Vi har en referensgrupp för 60+ som möts två gånger per år för att diskutera KyrkAs insats för våra seniorer. Nästa möte är inbokat den 4 februari kl 14. Vi återkommer inom kort med en inbjudan till KyrkAs seniorer. KyrkA tar även fram föreläsningar inom olika ämnen som berör dig som arbetar inom kyrkan. Vi bjuder in experter, teologer och forskare som föreläser om bland annat arbetsmiljö, psykisk ohälsa och organisationskultur. – Det är viktigt att vi kan samlas och utbyta erfarenheter både från arbetslivet och från pensionärslivet. KyrkA erbjuder även seniorförsäkringar. Kontakta gärna vår försäkringsrådgivare för mer information på telefon 010-761 06 85. Hur kommer medlemmarna i kontakt med dig? – Från och med januari 2026 har jag telefontid på tisdagar, onsdagar och torsdagar mellan kl 8 och 9. Mitt telefonnummer är 072-721 95 73. Du kan också nå mig på  johan.engvall@kyrka.se. Jag ser fram emot att höra av dig. Varmt välkommen! Text: Marianne Fotograf: Jenny Unnegård

Efter 45 år i KyrkA varav flera som äldreombudsman tackar Sten Bylin nu för sig. Det är en naturlig avslutning, men också en milstolpe i ett yrkesliv där engagemang, envishet och omtanke om prästers och kyrkans anställdas villkor har varit drivkraften. Kamp för rättvisa löner En av Stens mest betydelsefulla insatser rör prästers löner. När arbetet drog i gång var löneläget lågt och prästkåren var van att inte tala högt om missnöje. – Bror Holm och jag gjorde en stor insats för att höja lönerna för prästerna. Det var ett omfattande arbete och vi började med kyrkoherdarnas löner, eftersom deras nivå i praktiken styrde alla andras. Resultatet blev att lönerna höjdes mellan 10 och 45 procent, berättar Sten. När vi började kunde en kyrkoherde med fem års studier samt ett år som pastorsadjunkt tjäna sämre än anställda utan kyrkospecifik utbildning. Det var inte bara förhandlingsarbetet som gav resultat. Strategiskt kommunikationsarbete blev avgörande. – Vi kallade till presskonferens och lyfte frågorna i media. Det skapade ett tryck i frågan. Våra medlemmar inom vigningstjänsten hade varit försiktiga med att kräva högre löner, men någon var tvungen att göra det. Vi kände att vi behövde höja rösten för våra medlemmar. När Sten slutade som kyrkoherde 2014 hade Härnösands stift Sveriges högsta löner bland präster och kyrkoherdar. – Det skapade möjligheter för fler kyrkoherdar och andra grupper inom kyrkan att följa efter, säger Sten Bylin. Ett långt engagemang som började i tvekan Stens fackliga resa började i början av 1980-talet, men inte direkt. – Jag vigdes till präst i januari 1978. Kort efter ringde en representant från stiftskretsens styrelse och frågade om jag ville gå med i KyrkA. Jag tackade nej. Lönerna var så dåliga och jag tyckte inte att förbundet gjorde tillräckligt för att höja prästernas löner, säger han med ett leende. Men styrelsen gav inte upp. Samma person ringde igen året därpå och året därpå igen. – Till slut tänkte jag: ”Jag kan inte bara klaga. Det är bättre att gå med och försöka förändra något.” Så 1980 tackade jag ja. Kort därefter blev jag dessutom invald i styrelsen som sekreterare. Då började mitt fackliga engagemang på riktigt. Stens  fackliga engagemang sträcker sig över decennier och han har hunnit vara kretsordförande och även innehaft många uppdrag centralt för förbundet. Uppdraget som äldreombudsman Sten anställdes som ombudsman på förbundskansliet 2015. Förbundsdirektören uppmärksammade att många frågor kom från medlemmar som var på väg in i pension eller arbetade som senior och inrättade en ny tjänst: Äldreombudsman. Sten fick uppdraget och blev därmed Sveriges enda fackliga äldreombudsman. Han ombads även att utforma uppdraget. Som äldreombudsman har Sten mött många medlemmar. – Det mest givande har varit att kunna hjälpa medlemmar och svara på deras frågor. Min långa erfarenhet som både kyrkoherde och fackligt förtroendevald har gjort att jag kunnat vara ett stöd. Att få ta del av kollegors berättelser har varit väldigt fint. Att ha fått hjälpa kollegor inom kyrkan har varit en glädje för mig. – Arbetet har varit mycket omväxlande. Det har krävt att jag hållit mig uppdaterad om samhällsutvecklingen, inte minst kring pensionssystemet, för att kunna ge rätt stöd och korrekta svar. Förbundet tillskapade 2021 ett antal så kallade KyrkA Forum. Forum kan vända sig till såväl yrkeskategorier som andra målgrupper, såsom studenter Då skapades även ett forum som vänder sig till alla medlemmar som fyllt 60 år. Som äldreombudsman leder Sten även detta forum, KyrkA Forum 60 +. Här finns även en referensgrupp som bland annat diskuterar vilket program forumet ska erbjuda. Denna referensgrupp lyfter Sten fram som en särskild källa till stolthet. – De har bidragit med erfarenhet, kloka diskussioner och engagemang. Föreläsningarna, särskilt den om vad du ska tänka på inför vikariat, har varit mycket uppskattade. Råd till efterträdaren Stens råd är enkla, men viktiga: – Var en god lyssnare. Hör vad medlemmarna bär på. Och fortsätt hålla referensgruppen levande. Nästa kapitel När uppdraget nu avslutas känns det både vemodigt och befriande. – Det känns märkligt. Jag har varit aktiv i 45 år, och det har varit väldigt roligt. Jag kommer sakna det – men det känns också bra att lämna vidare. Någon sysslolös pensionär blir han dock inte. – Jag är ordförande i vår bostadsrättsförening, och där händer en hel del. Just nu väntar vi på svar efter en stämning mot PEAB. Och så tittar jag på deckare och följer politiken. Det räcker gott. Med lång tjänstgöring, uthållighet och engagemang lämnar Sten Bylin ett avtryck i KyrkAs historia. Text: Marianne Wijkmark