KyrkA finns till för dig som är anställd i Svenska kyrkan

Under måndag och tisdag samlades kyrkoherdar från hela Sverige på Fjellstedtska skolan i Uppsala för fortbildning, samtal och erfarenhetsutbyte inom ramen för KyrkA Forum Kyrkoherde. Vi riktar ett varmt tack till Cristina Grenholm och Katarina Tingström för inspirerande och givande föreläsningar, samt till Stiftelsen Fjellstedtska skolan för ett gott samarbete. Ett stort tack också till alla engagerade deltagare som bidrog med kloka tankar och generöst delande under nätverksdagarna.

Det säger förbundsordföranden Pamela Garpefors och förbundsdirektör Vibeke Hammarström Falk på Kyrkans Akademikerförbund. De uppgifter gällande sjukskrivningar som Kyrkans Tidning nyligen rapporterade om stämmer med de fakta som KyrkA har lyft fram tidigare. Den statistik KyrkA valt att lyfta fram gällande sjukskrivningar fokuserar på de mer relevanta diagnoserna stress och utmattningssyndrom (F 43 och F43.8A) baserat på en rapport av Försäkringskassan för några år sedan. Statistik och statistik Det är viktigt att sätta in statistik i sitt sammanhang och välja den som är relevant för syftet. I vårt fall är syftet att förbättra arbetsmiljön i Svenska kyrkan, påminner Vibeke Hammarström Falk. Den studie som genomfördes 2020 av Försäkringskassan fokuserade på långtidssjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser. Detta är en djuplodande statistik och det är också dessa diagnoser som är de som Svenska kyrkan och dess beslutsfattare behöver titta på. Statistik fluktuerar år från år och det gäller att veta vilka variabler du ska välja ut. Att bara titta på antalet sjukdagar blir missvisande då den statistiken påverkas av till exempel en kraftig influensavåg. Det viktiga är att ta fram statistik över de diagnoser som har samband med de aktuella yrkesgrupper som vi nu har att göra med. Det är denna statistik och de slutsatser vi kan dra av dem som måste vara vägledande i arbetet för en bättre arbetsmiljö. Fokusera på de diagnoser som har med stress och utmattning att göra Hur ser det då ut om vi jämför antal startade sjukskrivningar till exempel år 2024? Bilden ser annorlunda ut om du jämför alla sjukdomsfall med de som har psykiska orsaker. För kvinnliga präster och diakoner var totalen av antalet startade sjukdomsfall 2024 för alla diagnoser 138 tillfällen. För manliga präster och diakoner var motsvarande siffra 65 tillfällen. Här finns en skillnad mellan könen och den är värd att beakta. KyrkA anser dock att det är de psykiska diagnoserna som bör få mest uppmärksamhet. När det gäller antalet startade sjukdomsfall under 2024 där psykiska diagnoser angavs som orsak var det  22 för manliga präster och diakoner medan det för de kvinnliga prästerna och diakonerna var 59 till antalet. - Det är denna siffra som säger något om arbetsmiljön i de arbeten vi diskuterar. Den fysiska miljön är i regel bra men det är den psykiska arbetsmiljön som behöver åtgärdas. Att det är så slås också fast av Försäkringskassan i studien 2020. När faktorer som civilstånd, antal barn, pendling, bostadsort med flera faktorer är tagna i beaktande kvarstår den organisatoriska och sociala miljön som den viktigaste orsaken till de långa sjukfallen, påpekar Vibeke. Glöm inte kyrkoherdarna och de andra cheferna - Kyrkans Akademikerförbund vill påminna om att arbetet med arbetsmiljön är beroende av att kyrkoherdar och andra chefer inom Svenska kyrkan har förutsättningar för att arbeta för en bättre arbetsmiljö för sina medarbetare, säger Pamela Garpefors, förbundsordförande. Försäkringskassans rapport visar att det är biskopar och kyrkoherdar som löper störst risk att bli långtidssjukskrivna på grund av stress och utmattning. Därnäst kommer präster och diakoner. Om vi analyserar statistiken för kyrkoherdar och chefer inom trossamfund så ligger dessa på höga nivåer i förhållande till sitt antal. Vad kan då göras för att förbättra situationen? För det första behöver kyrkoråd och arbetsgivare bli medvetna om situationen. Den är allvarlig och är en risk för verksamheten på sikt. Situationen gör också att det kan avskräcka unga att välja ett yrke inom kyrkan om de ser hur de anställda mår, påpekar Vibeke Hammarström Falk. Kyrkans Akademikerförbund har gång på gång lyft fram problemet med STYRA - LEDA. Detta behöver Svenska kyrkan ta ett helhetsgrepp på och arbeta aktivt för att förbättra. När det gäller kyrkoherdar och chefer är också gränslösheten ett ännu större problem än för präster och diakoner. Vi behöver tala om kulturen i kyrkan. Vi är alla bara människor och människor har gränser – även om de känner sig kallade, påminner Pamela Garpefors. Kyrkoherdar och chefer kan också i synnerhet i mindre församlingar ha för lite stödfunktioner. Kvinnoprästmotståndet undersökte KyrkA 2013 och det kanske är dags för en ny undersökning. Det återstår mycket att göra på många områden av arbetsmiljön inom kyrkan. Tydligare och mer begränsade uppdragsbeskrivningar, upphöra med den så kallade församlingsberedskapen, problematiken med bristyrken för att nämna några exempel. Men jag vill betona det som Pamela lyfter; det är viktigt med insikten hos förtroendevalda i församlingarna att anställda i kyrkan har rätt till en fritid och en fritid som respekteras och är ostörd. Vi tror mycket på den nya arbetstidsmodellen som överenskoms i Avtal 2025. Här finns möjligheter till bättre återhämtning med hela dagar då du arbetat vissa helgdagar i stället för en allmän – ofta outnyttjad – arbetstidsförkortning per vecka som inte ger någon reell vila, förklarar Vibeke Hammarström Falk. - KyrkA ser fram emot att arbeta tillsammans med arbetsgivarorganisationen för en bättre arbetsmiljö i Svenska kyrkan, avslutar Vibeke Hammarström Falk.

KyrkA erbjuder dig som medlem en föreläsningsserie i tre delar med organisationspsykologen Mattias Elg om det som avgör hur väl vi fungerar tillsammans på arbetet: tillit, personlighet och kultur. Genom forskning, berättelser och konkreta exempel utforskar Mattias hur vi kan skapa arbetsplatser som präglas av förståelse, mod och mening – oavsett roll eller titel. Läs mer och boka din plats genom att klicka på länkarna nedan: Del 1: Tillit på jobbet - varför den är lätt att tappa och hur vi bygger upp den igen (9 februari) Del 2: Varför vi krockar och hur vi förstår varandra bättre (2 mars) Del 3: Kulturen vi skapar - hur samarbetet formar organisationens själ (23 mars)  

KyrkAs inkomstförsäkring är en av marknadens bästa inkomstskydd och ingår i medlemskapet. Nu erbjuder KyrkA tillsammans med Folksam en möjlighet att teckna ett frivilligt tillägg om du vill förlänga tiden med 150 dagar. Läs gärna mer här  

Under andra världskriget mobiliserades inte bara arméer utan också människors inre styrka. Här växte idén om andlig beredskap fram i Sverige. Under årets KyrkA-vecka gästade forskaren och teologen Ida Olenius förbundet för att kasta nytt ljus över denna bortglömda del av vår beredskapshistoria. När andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 stod Sverige inför en osäker framtid. Trots neutralitetens skydd kände många svenskar oro när krigets skugga drog över Europa. För Svenska kyrkan innebar detta inte bara en tid för själavård, utan också en möjlighet att bidra till “andlig beredskap”: folkets inre styrka. - När jag började min forskning för sju, åtta år sedan kändes krigstiden väldigt avlägsen. Beredskap var inte något som var aktuellt då, men med pandemin och den senaste tidens globala utveckling har ordet återigen lyfts fram, säger Ida Olenius. En inspirerande förebild: Finland Krigets verklighet blev påtaglig först när Sovjetunionen anföll Finland i november 1939. Under vinterkriget blomstrade solidariteten i Sverige. Tidningarna rapporterade om finländarnas mod och uthållighet: civila och soldater uppträdde med lugn och beslutsamhet trots dåliga odds. Biskop Bengt Jonzon i Luleå beskrev finländarna med beundran: “Trots att Finland fått acceptera svidande fredsvillkor kunde de ändå betraktas som segrare. De hade klarat sig tack vare att de var det mest kristna folket i evangelisk mening.” Finländarnas påstådda religiösa engagemang, avhållsamhet från alkohol och spel samt förmåga att prioritera “sömn och Guds ord” blev exempel på hur andlig styrka kunde inspirera hela nationen. Våren 1940 hörde sig ärkebiskop Erling Eidem för hos biskopen i Borgå för att söka information om kyrkans arbete med andliga befolkningsskyddet. Det var ett arbete som syftade till att ta hand om både den sociala och andliga omvårdnaden av civilbefolkningen. Detta fick direkt inflytande på Svenska kyrkans idéer om andlig beredskap. Vad innebar andlig beredskap? Andlig beredskap handlade inte enbart om religiös tro. Det var ett försök att stärka befolkningens mentala och moraliska motståndskraft inför krigets påfrestningar. Begrepp som “inre front”, “kulturell beredskap” och “kristen linje” användes flitigt. Idealen omfattade offervilja, ansvarskänsla, fosterlandskärlek, uthållighet och motståndskraft mot ryktesspridning och desinformation. Ida Olenius förtydligar: - Ett framgångsrikt militärt försvar ansågs vara beroende av befolkningens psykiska och mentala styrka lika mycket som av soldater och vapen. Organisation och praktiska åtgärder Trots ambitionen saknades tydliga riktlinjer. Sverige byggde upp flera parallella organisationer: staten skapade Sektionen för kulturell folkberedskap, Svenska kyrkan deltog inledningsvis i den ekumeniska Kommittén för kristen beredskap och inrättade dessutom ett eget utskott för andlig beredskap. Alla hade målet att stärka folkets inre moraliska och mentala försvar, men det fanns också överlappningar och organisatoriska spänningar. Beredskapsutskottet skickade ut cirkulär till församlingarna med instruktioner om praktiska åtgärder: bilda lokala frivilligkårer, stödja inkallades familjer och förbereda för evakuering. Dessutom organiserades konferenser och kurser som behandlade allt från arbetslöshet och ungdomskultur till moral och sedlighet. En metod för att stärka andlig beredskap var andaktsboken Tröst i ofärd – en guide med bibeltexter, psalmer, böner och sånger för användning i skyddsrum. Boken skulle ge tröst i krisens värsta scenarier, även om den aldrig behövde användas. Samarbete och spänningar Kyrkan uppmanade också till samarbete med Hemvärnet, Röda Korset och andra organisationer. Samtidigt uppstod konflikter, bland annat om hur olika kristna samfund skulle representeras i den ekumeniska kommittén och hur mycket inflytande kyrkan hade gentemot staten. - Det fanns många olika personer och grupper som engagerade sig på olika sätt. Det fanns inga gemensamma recept, men vissa ingredienser återkom, konstaterar Ida Olenius. Andlig beredskap i praktiken Många av de insatser som genomfördes handlade om vardagliga förberedelser men också om att stärka moralen. Utskottet kartlade till exempel sedligheten vid militära förläggningar, skapade en andaktsbok och arrangerade folkliga möten. En viktig del var att uppmärksamma både unga och äldre på behovet av personlig moral som grund för nationens styrka. Ida Olenius drar slutsatsen att andlig beredskap i Sverige under andra världskriget var ett komplext begrepp där Svenska kyrkan ville spela en central roll: - Det handlade om en stark inre front som ett komplement till den yttre. Genom att inspirera, organisera och undervisa försökte kyrkan skapa ett samhälle som var redo inte bara militärt, utan också mentalt och moraliskt. Genom att studera dessa insatser kan vi idag reflektera över hur samhällets inre styrka formas i tider av kris, och hur historia och andlighet kan samverka i kampen för ett hållbart samhälle. Finland som förebild för svensk andlig beredskap Efter fredsavtalet mellan Finland och Sovjetunionen 1940 framställdes finländarna som ett idealfolk, med beslutsamhet, stark kristen tro och rakryggad moral. - Jämfört med Finlands folk framstod det svenska folket i mer ofördelaktig dager, säger Ida Olenius. Hon betonar att biskop Bengt Jonzon menade att moral och tro hade räddat Finland undan nederlag, och att detta ideal inspirerade Svenska kyrkan att arbeta för folkets inre styrka. Den 30 juni 1940 arrangerade beredskapsutskottet och Kommittén för kristen beredskap ett program på Skansen i Stockholm. - Tre talare stod på scenen. Det var Manfred Björkqvist, som senare blev Stockholms första stiftsbiskop, högerledaren och ecklesiastikministern Gösta Bagge samt författaren Harry Blomberg från Oxfordgrupprörelsen, förklarar Ida Olenius. Programmet bestod av tal, nationalsången, psalmer och fosterländska sånger och sändes i radion, med syftet att väcka både patriotism och inre styrka hos svenska folket. Riksmarscher och fysisk beredskap Ett konkret uttryck för svensk folklig beredskap under kriget var de så kallade riksmarscherna, ett slags promenadtävlingar som gav folk möjlighet att visa sin nationella enighet och beredskap. – I oktober 1940 uppmanades folket att även delta i en ”riksmarsch till kyrkorna” och samtidigt närvara vid högmässan. Tanken var att förena kropp och själ i beredskap, säger Ida Olenius. Dessa evenemang visade på hur kyrkan aktivt sökte engagera folket i nationens inre försvar. Kommunikation och moralupplysning Beredskapsutskottet använde flera kanaler för att nå ut. Broschyrer, radioinslag och herdabrev var viktiga verktyg. - Biskop Gustaf Aulén i Strängnäs skrev ett extra herdabrev våren 1940 med anledning av kriget i Finland och hotet mot Sverige, berättar Ida Olenius. Syftet var inte bara upplysning, utan också att engagera riksdagens ledamöter och påminna dem om folkets inre beredskap som en nationell angelägenhet. Ett annat exempel var uppropet från Oxfordgruppen, som samlade omkring 19 300 underskrifter med krav på moral, osjälviskhet och lydnad inför Gud. Underskrifterna överlämnades till riksdagen i mars 1941. Den 23 november samma år undertecknade riksdagsledamöter och kyrkomötesrepresentanter deklarationen att “den svenska linjen är den kristna linjen.” - Genom dessa initiativ försökte kyrkan definiera vad andlig beredskap var och samtidigt markera vilka värden som ansågs nödvändiga att försvara i Sverige, fortsätter Ida Olenius Andlig beredskap genom konst och film Kyrkans arbete sträckte sig även till kultur och konst. Rune Lindströms pjäs Himlaspelet blev ett uttryck för detta. - Pjäsen handlar om bonden Mats Ersson som vill gå till rätta med Gud och nämner egentligen ingenting om krig eller nation. Ändå framhäver den sambandet mellan det svenska och det kristna, säger Ida Olenius. Lindström själv uttryckte att utan kristen tro var svenskheten död och att tron gjorde folket uthålligt och modigt nog att försvara sitt land. Kyrkliga beredskapsfilmer som Den stora trappan (1941) och Härlig är jorden (1943) visualiserade samma idé. Bilder av kyrkor, natur och människor som samlas i gemenskap visade hur kristen tro och nationell sammanhållning hörde samman. En dokumentärfilm från 1940 visade också ett dop på en militärförläggningar, där kallelsen att vara kristen och kallelsen att försvara landet knöts tätt samman. Tre dimensioner av andlig beredskap Ida Olenius framhåller att begreppet andlig beredskap hade flera dimensioner: praktisk, existentiell och ideologisk. Den praktiska handlade om konkreta uppgifter som evakuering, skyddsrum och stöd till inkallades familjer. Den existentiella handlade om att förmedla hopp och uthållighet till civilbefolkningen. Den ideologiska syftade till att stärka kyrkan och dess anseende, samt att betona kristendomens betydelse för nationens överlevnad. - Det handlade i grunden om att göra folket mentalt starkt och att visa lojalitet med Sverige, säger Ida Olenius. Samtidigt fanns risker med att kristen tro reducerades till ett verktyg för nationell nytta. - Balansen mellan kyrkans religiösa integritet och dess roll som nationellt stöd var känslig, poängterar hon. Lärdomar för idag Olenius reflekterar över hur andlig beredskap kan förstås i modern tid. - Praktiskt handlar det om att fortsätta utföra kyrkans grunduppdrag, men också om att kommunicera med myndigheter och planera för skydd och stöd. Existentiellt handlar det om att förmedla hopp och mening även under svåra omständigheter. Ideologiskt måste vi reflektera över kyrkans roll och hur kristendom kan förmedlas utan att instrumentaliseras i syften som är främmande för kyrkan. - Svenska kyrkan har i dag en annan roll än på 1940-talet, men andlig beredskap handlar fortfarande om att stå stadigt i en kris och att både ge människor styrka och att tydliggöra kyrkans uppdrag bortom den nationella nyttan, avslutar hon.   Text: Marianne Wijkmark

Kära medlemmar i Kyrkans Akademikerförbund. Vi befinner oss i en period som teologiskt sett är laddad med komplexitet och rikedom. Advent är ”redan nu” och ”ännu inte”. Denna spänning är kärnan i vår tro och formar våra uppdrag. För oss som akademiker, ämbetsbärare och tjänstemän i kyrkans tjänst blir denna tid en påminnelse om det unika ansvar vi bär. Vår uppgift är att reflektera över, tolka och förmedla dessa centrala teologiska sanningar – att omsätta den eskatologiska väntan och inkarnationens mysterium i en relevant och meningsfull kontext för vår samtid. Detta kräver både intellektuell skärpa och andligt djup. Inom denna akademiska reflektion har vi all anledning att inspireras av teologer som Olov Hartman (1906–1982). Hans vilja att ställa kyrkan mitt i debatten och debatten mitt i kyrkan är en attityd som rimmar väl med vårt förbunds uppdrag. Hartmans förhållningssätt handlar om en vital balans mellan det altartillvända och det världstillvända, mellan fördjupning inåt och radikal handling utåt. Som kristna kan vi inte slå oss till ro och invänta politiska lösningar – kyrkan har en egen röst, och ett uppdrag att använda den. För Hartman blir diakonin ett uttryck för kyrkans otålighet. I det kommande julmysteriet, när vi firar Inkarnationen – Guds ord som blir kött, Logos som blir människa – påminns vi på nytt om den outsägligt rika gåva vi får nåden att förmedla till dem vi dagligen möter i vår tjänst. Tack för allt det goda du gör för vår kyrka och tack för att du har valt Kyrkans Akademikerförbund som din fackliga organisation. Jag vill också tacka alla förtroendevalda i vårt fantastiska förbund som kämpar för våra villkor och för våra medlemmar. Tack även till förbundsdirektören med medarbetare på förbundskansliet som med gedigen erfarenhet, kompetens och engagemang driver våra medlemmars intressen i avtalsrörelsen och andra fackliga sammanhang.  Med önskan om en meningsfull och välsignad advents- och juletid.  Pamela Garpefors  Förbundsordförande, Kyrkans Akademikerförbund