Så beskriver Martin Lind, biskop emeritus, essensen av pilgrimsvandrarens resa. Han har ett stort intresse och lång erfarenhet av pilgrimsvandringar. Men det har inte alltid varit så. Det var först efter ett stämningsfullt möte med katedralen i Canterbury som intresset vaknade till liv.
Martin Lind har varit biskop i Linköpings stift i 16 år. Han har varit med om att starta den svenska pilgrimsrörelsen efter reformationen. Men intresset har inte alltid varit självklart. Som ung präst var han till och med emot pilgrimsvandringar. Han tyckte att det var alltför självcentrerat att bara tänka på sig själv. Det blev en slags eskapism. Allt detta kom dock att ändras efter ett besök i Canterbury. Det var en europeisk katedralkonferens där deltagarna fick katedralen för sig själva en stund efter stängning.
– Under en timme vandrade vi i tystnad omgivna av levande ljus i den gigantiska katedralen, säger Martin Lind. Det var en speciell upplevelse. I kryptan fanns många altare. Jag stannade framför en skylt bredvid ett ljusställ där man kunde köpa ljus. Jag minns så tydligt att det stod ”Till dig som är pilgrim eller turist”. Då slog det mig att jag nog var en pilgrim i alla fall. En pilgrim som vandrar för att komma närmare mig själv och den sidan som vill nå rättvisa och rättfärdighet på jorden med en hållning av ansvar för klimat, miljö och för skapelsen.
Under Martins fortsatta gärning som kyrklig ledare, som domprost i Uppsala och senare även som biskop i Linköping, har pilgrimsvandringar stått högt på agendan. Biskop Martins pilgrimsvandring blev ett årligen återkommande inslag med grupper på upp till 500 deltagare.
Han fick ofta med sig sina medarbetare, församlingsbor eller ungdomsgrupper. Han anordnade flera vandringar till Trondheim och lärde känna domprosten i Nidaros. Vid ett tillfälle fick han sällskap av närmare 200 ungdomar i en vandring från Linköping till Trondheim. Gruppen vandrade runt 2 mil om dagen. Någon eller några timmar varje dag i tystnad. Vissa delar av sträckan åkte de buss.
– Under mina år som pilgrim har tystnaden växt i betydelse, säger Martin. När jag vandrar i naturen är det ofta mycket som faller på plats i mitt eget liv. Det är värdefulla ögonblick.
Vid ett annat tillfälle vandrade han tillsammans med 50 av sina medarbetare, nyvigda präster och ungdomsledare längs ”Caminon” på väg till Santiago de Compostela i Spanien. Det blev ca 14 mil under en hel vecka i juni.
– Det var en fin vecka och inte alltför varmt. Vi startade tidigt med frukost och hade avverkat dagens vandring runt lunch. Då fick vi siesta och på kvällen samlades vi för att dela dagens upplevelser. Varje kväll höll jag med tillstånd från de katolska biskoparna svensk nattvardsmässa i kyrkorna längs vägen.
Vad gör en pilgrimsvandring så unik?
– En vandring har en väg och ett mål, fortsätter Martin. I den katolska traditionen har målet varit viktigast. Där har målet förknippats med relikskrin, där man ber till helgonen. Det är inte lika aktuellt i vår tradition även om många vandrar till Vadstena, där Heliga Birgittas reliker finns. Att komma till ett relikskrin påminner om en grav. Relikerna pekar på någon som har levt, om generationer som har gått före oss. Det ger en slags ödmjuk samhörighet.
– Jag ser min vandring som en stiliserad bild av mitt eget liv där jag kommer närmare mig själv och tillvaron, menar Martin. En vandring är en sammanfattning av mitt liv och har ett slut. Därför vill jag gärna ha en kyrka som mål för vandringen. Kyrkobyggnaden symboliserar Guds närvaro. Det blir som att komma hem och få en välsignelse av den Gud som bär hela mänskligheten på sin axlar. När vi kommer fram brukar jag gå tre varv runt kyrkan. Första varvet för att markera närvaron, andra varvet för att tänka på hur vandringen har varit och vilka jag har mött och tredje varvet tänker jag på målet och vad mitt livs mål står för.
– Alla mina vandringar har varit unika och jag känner stor tacksamhet för dem. I somras vandrade jag 9,5 kilometer i Birgittatrakterna i Uppland. Birgitta dog för 650 år sedan i år. Jag fick hålla ett föredrag om Birgitta som pilgrim och sedan inviga två nya pilgrimsleder, en barndomsled och en lagmansled.
– Vi behöver fler pilgrimscenter i Sverige, menar Martin Lind som själv invigde Vadstena pilgrimscenter för cirka 25 år sedan.
Vilka tips har du till någon som vill pilgrimsvandra?
– Ta reda på alla praktiska detaljer kring kläder, skor och packning. Det finns många som kan dela sina erfarenheter och ge boendetips längs vägarna. Ha inte för stora förväntningar. Låt vandringen ha sitt eget liv och vandra i tystnad minst en timme varje dag. Tillåt dig själv att få den plats och det rum du behöver.
Gå gärna in på Svenska kyrkans hemsida:
https://www.svenskakyrkan.se/sokdintro/pilgrimsvandring
