Anders Knutsson Cederhag, kyrkoherde i Laholm, har varit präst i snart 35 år. Han pluggade i Uppsala och på Johannelunds Teologiska institut. Här berättar han om varför han tidigt valde att engagera sig fackligt och vilken betydelse facket kan ha för dig som är student.
– Jag blev medlem i KyrkA 1989, ungefär halvvägs till prästvigningen, säger Anders Knutsson Cederhag. Vid den tiden började jag fundera på hur det skulle vara att arbeta som präst. Skulle ett fackligt stöd kanske vara till hjälp?
– Under min praktik i olika församlingar träffade jag blivande kollegor och insåg att prästyrket inte alltid är så enkelt. Samtidigt verkade det också vara en utmaning för arbetsgivarna att fullt ut förstå hur arbetet som präst borde fungera. Ska vi vara överallt och tillgängliga hela tiden? Eller ska vi kunna planera och fördela vår tid så att vi orkar i längden?
– På den tiden fanns det en modell som baserades på schablontimmar, där vi exempelvis hade en uppskattning av hur många timmar en högmässa skulle ta, inklusive förberedelser. Det gav en rimlig plan för arbetsinsatsen – särskilt för hur lång tid det borde ta att förbereda en predikan. För det arbetet kan i princip ta hur mycket tid som helst om vi inte sätter gränser.
Det fackliga arbetet blev en ram som hjälpte honom att strukturera arbetet: Hur mycket tid ska olika arbetsuppgifter ta i anspråk? Är det viktigast att alltid vara snäll, trevlig och lojal och försöka göra allt? Eller är det mer avgörande att fokusera på det som faktiskt är kärnan i prästens uppdrag?
– En söndag, under förberedelserna för högmässan, hade vaktmästaren kört av vägen och kunde inte komma i tid, berättar Anders Knutsson Cederhag. Hon skulle egentligen ha varit där två timmar innan för att förbereda och tända 200 ljus. När hon inte dök upp blev det panik. Jag ryckte in och gjorde i ordning altaret. Vi hann precis bli klara – bara en halvtimme innan högmässan skulle börja. Det blev en påminnelse om att det inte fungerar att göra allt själv.
Vaktmästarens roll är att ta hand om kyrkan och även att hantera människor som stör och hjälpa dem ut om det behövs. Vi behöver samarbeta, men det betyder inte att en enda person alltid ska ta ansvar för allt. Präster måste kunna fokusera på sina huvudsakliga uppgifter och få stöd för att hålla sig till dem.
– När jag var student insåg jag hur viktigt det fackliga arbetet var, fortsätter Anders Knutsson Cederhag. Jag lyssnade noga när fackliga representanter kom och talade med oss studenter. Ett minne som stannat kvar är när en präst sa: ”Här kör jag runt med min gamla Volvo, men jag har inte råd att använda den i tjänsten utan ersättning.” Det var då den fackliga lågan tändes i mig – vi måste se till att ingen ska behöva jobba gratis.
– Där började min förståelse för hur det fackliga arbetet kan förbättra villkoren för oss präster. Vi diskuterade prästgårdar, tillgänglighet och vikten av att sätta gränser. Jag minns särskilt en facklig representant som betonade hur orimligt det var att präster förväntades vara tillgängliga dygnet runt. Det måste finnas tid för vila och återhämtning.
1986 kom ett nytt avtal som fastslog att präster skulle ha två lediga dagar i veckan.
– Jag minns att kyrkoherden jag hade praktik hos tyckte det var en dum idé – varför behövde präster två lediga dagar? Men jag tänkte tvärtom: ”Alla andra har det. Om vi ska kunna leva med familj är det självklart att även präster behöver lediga dagar.” Det här avtalet kom till genom förhandlingar mellan Sveriges Prästförbund (numera KyrkA) och Statens Arbetsgivarverk.
– Det är sådana framsteg som driver mig att engagera mig i Kyrkans Akademikerförbund idag. Jag vill fortsätta arbeta för att våra medlemmar ska få goda arbetsvillkor: rimliga löner, ersättning för arbete utanför ordinarie tid, lediga dagar och semester. Om jag exempelvis blir inkallad under min semester, ska jag få en kompensationsdag. Avtalen är där för att följas, och det kräver en medveten process – det sker inte av sig självt.
För studenter är det också viktigt att redan nu börja tänka på framtiden. Hur kommer mitt arbete att fungera om några år? Finns det arbetstidsavtal, arbetsskadeförsäkringar och pensionsinbetalningar? Fackligt engagemang handlar om att skapa förutsättningar för präster att fokusera på det som är deras verkliga kallelse: att glädja och vägleda människor med evangeliet.
– Utan rätt stöd riskerar vi att bli en slags ”socialtjänst” för allmänheten, där vi förlorar fokus på vår grundläggande uppgift som budbärare av Guds ord. När vi istället fastnar i praktiska uppgifter som att sköta mikrofoner, koka kaffe och hantera tekniken, försvinner vårt fokus på det viktiga. Det är här det fackliga arbetet blir avgörande – för att säkerställa att präster har rätt förutsättningar att utföra sitt uppdrag på bästa sätt.
Vad innebär ditt arbete som studentrådgivare inom förbundet?
– En stor del av mitt arbete handlar om att stödja studenter som behöver hjälp med olika frågor kopplade till sin utbildning eller framtida arbete inom kyrkan, menar Anders Knutsson Cederhag. Ett vanligt exempel är studenter som hör av sig och undrar om de ska löneförhandla inför sommarjobb i ett pastorat. Många får tjänster som vikarierande församlingspedagoger eller kyrkvaktmästare eftersom de tycker det är intressant och relevant. Problemet är att det ibland finns en risk att de blir ekonomiskt utnyttjade. Pastorat kan till exempel erbjuda så lite som 22 000 kronor i månadslön. Då ringer de och frågar: ”Kan jag kräva högre lön?” Och mitt svar är: ”Ja, du kan kräva åtminstone 27 000 kronor.”
Vi hjälper också medlemmar som går på SKUI (Svenska kyrkans utbildningsinstitut). Där kan det uppstå olika utmaningar, både under studierna och i det som händer efteråt. Vi stöttar studenter och svarar på frågor kring praktik och adjunktstjänstgöring. Många undrar: ”Måste jag resa så långt för att göra min praktik?” eller ”Kan jag påverka var jag hamnar?” Då fungerar vi som bollplank och hjälper dem att navigera dessa frågor.
– För några år sedan upptäckte vi ett problem som drabbade studenter precis i övergången mellan SKUI och prästvigningen. När studenterna hade avslutat sin utbildning och förväntades vara tillgängliga för stiftets regi – för samtal med biskopen och förberedelser inför prästvigningsexamen – fanns det ett glapp. Under de första fem dagarna var de varken studenter eller anställda. Det skapade ett vakuum där de inte ens var försäkrade. Jag ringde prästrekryteraren och föreslog att stiften skulle börja anställa studenterna från dag ett om de ändå förväntades vara engagerade för kyrkan.
Lunds stift gick med på detta och började anställa studenterna direkt efter SKUI, fram till prästvigningen. Tyvärr har de andra stiften ännu inte genomfört denna förändring. Jag brukar ta upp exemplet med när Antje Jackelén, som då var biskop, bröt foten 2010 under förberedelserna inför en prästvigning. Hon fick gå med pjäxa på kronprinsessan Victorias bröllop. Det blev ett tydligt exempel på varför försäkringar och trygghet är så viktiga.
– Jag tycker det är viktigt att studenter går med i KyrkA, eftersom vi verkligen kan kyrkan, betonar Anders Knutsson Cederhag. Vi som är engagerade är själva anställda och förstår inifrån hur kyrkan fungerar. Vi vet hur det känns att sitta i ett kyrkoråd och bli ifrågasatt eller möta motstånd från förtroendevalda som kanske inte uppskattar en viss predikan. Genom att vara med i KyrkA får man ett starkt stöd, både under studietiden och i det framtida yrkeslivet.
Text: Marianne Wijkmark
