KyrkA har intervjuat Barbro Westerholm, den kända fd liberale riksdagsledamoten, läkaren, forskaren och ämbetsmannen, om åldersdiskriminering och vad vi kan göra åt det.
Barbro Westerholm har florerat i många sammanhang där hon verkat mot diskriminering av äldre. Ögonöppnaren fick hon det året när stora delar av personalstaben inom Socialstyrelsen fick pensionsavgångar i förtid. Året efter visade det sig att många av dessa mådde dåligt på grund av att de inte längre kände sig behövda. Det fick Barbro att fundera över vad vi egentligen gör mot våra medmänniskor som kommit upp i 60-års åldern.
– Årsrika människors erfarenhet är värdefull, betonar Barbro Westerholm. Den kan hjälpa oss att undvika fallgropar och ska inte underskattas.
Som generaldirektör på Socialstyrelsen förde hon fram 1982 att alla som vill och kan arbeta borde få fortsätta arbeta till 75 års ålder. Men det var ett förslag som inte antogs då. När hon senare blev riksdagsledamot 2006 var ålderism hennes hjärtefråga.
Vad är egentligen ålderism?
– Ålderism är en form av diskriminering där du uttrycker dig nedsättande om människor med anledning av deras kronologiska ålder, säger Barbro Westerholm. Åldersrasismen finns bland ungdomar, medelålders och äldre.
Hon berättar att namnet ålderism myntades 1968 av en amerikansk psykiatriker vid namn Robert Neil Butler. I Sverige var det först i början av 2000-talet som begreppet började användas i arbetslivet.
– En del av problematiken tror jag inträffade när vi fick pensionssystemet, fortsätter Barbro Westerholm. Då delades människor upp i de som arbetade och de som inte arbetade, eller inte var närande. Dessförinnan, i bondesamhället, arbetade människor hela livet, men ändrade arbetsuppgifter utifrån förmåga. Det var först när de inte längre kunde ta sig ur sängen som de slutade arbeta.
2013 fick Sverige en lag mot åldersdiskriminering, men Barbro ser inte att det har hänt så mycket med anledning av lagen. Däremot menar hon att WHO:s pågående kampanj för uppskattning av livserfarenhet och ålder som startade 2016 och fortsätter till 2030 ger effekt utomlands men inte tillräckligt i Sverige.
Har du varit utsatt för ålderism?
– Nej väldigt lite, menar Barbro Westerholm. Människor i min omgivning har mer sett till vad jag gör som tjänsteman och politiker. Men när jag skulle lämna riksdagen 1999 första gången fick jag en kommentar om att det var synd att jag skulle lämna nu och gå över till SPF Seniorerna när jag hade så mycket kvar att ge.
– Men jag har sett andra som har blivit utsatta för åldersrasism, som fått veta att de är för gamla för att ställa upp som politiker. Vi gjorde en utredning för några år sedan kring årsrika människor i arbetslivet och i politiken. Vi föreslog att det skulle finnas tre till fem årsrika människor per parti i riksdagen. Men mitt eget parti Liberalerna sa nej till det. Därför är det fint att se att det i nuvarande riksdagen finns 16 ledamöter varav två liberaler är över 70 år.
– Ålderism kan smyga sig nästan obemärkt förbi i vardagen, men likväl vara oacceptabelt, framhåller Barbro Westerholm. Nyligen mötte jag en person som skulle köpa en dator. Då säger säljaren att ”men du är ju 72 år, har du något barn som kan skriva på kontraktet åt dig?”. Så ska inte någon behöva bli bemött.
Vad kan man göra åt det?
– Ingen vill bli annorlunda behandlad på grund av åldern. År 2021 kom det in totalt 3 278 anmälningar om diskriminering till DO. Av dessa anmälningar rörde 624 diskriminering som har samband med ålder.
– Attityden i samhället behöver förändras. Vi behöver informera och berätta om vad det innebär att bli äldre, och påminna om att alla som lever blir äldre. Vi behöver lyfta frågorna i flera sammanhang och berätta om vilka konsekvenser diskrimineringen får. Vi behöver se positivt på den äldre generationen och undanröja onödiga hinder i livet.
– Jag skriver just nu en bok om åldersdiskriminering där jag intervjuar människor som har reagerat mot den förminskande synen på äldre. Det är värst inom hälso- och sjukvården trots att vi har etiska principer om att behoven ska gå före. Till exempel slutar vården kalla kvinnor över 75 år till bröstcancerundersökning. Det är självklart värt att undersöka kvinnor för bröstcancer även efter att de fyllt 75 år. Ett annat exempel är de med svårt funktionshinder som bara kan få assistans upp till 65 års ålder. Sedan är det hemtjänst och anhöriga som ska hjälpa till, vilket inte blir billigare. Här borde inte kronologisk ålder ha betydelse, det drabbar den enskilda.
Varför är det så accepterat?
– Jag tror att det är först när vi själva blir äldre som vi förstår vad diskrimineringen har för effekter. Vi behöver ett uppvaknande hos unga och medelålders människor. Att det är deras framtid detta handlar om.
– Nu har vi i Sverige rätt att gå i pension vid 69 års ålder. Jag skulle vilja ta bort den gränsen för att undvika att åldern har betydelse för hur du blir bedömd när det gäller din arbetsförmåga. I USA är synen på årsrika människors arbetsförmåga helt annorlunda.
– Utöver att vi har en lagstiftning som ger oss rätt att gå i pension behöver vi också ha en lagstiftning som ger oss rätt att arbeta längre. Det skulle hjälpa oss att förändra attityderna mot äldre.
Tror du på en annan attityd i framtiden?
– Ja, jag tror att det kommer att bli en förändring, säger Barbro. Vi behöver börja med oss själva, vad tänker vi och säger om oss själva? Förminska inte dig själv som pensionär utan berätta om saker som du gör och lyft fram det positiva. De allra flesta är relativt friska och lever gott även efter sin pensionering.
Text: Marianne Wijkmark
