Det är Veronica Johanssons önskan för sina medmänniskor som hamnat i utmattning. Efter en arbetsplatsolycka som följdes av en personlig tragedi där sonen gick bort 2018 är Veronica sjukskriven. Nu deltar hon i projektet ”Skapa plats” i Herrestads församling.
Vägen tillbaka för Veronica Johansson har varit lång och tidvis svår. Hon är långtidssjukskriven efter en arbetsplatsolycka inom kriminalvården som året efter följdes av sonen Eric Johansson bortgång 2018. Efter flera misslyckade försök att arbetsträna i miljöer med stressad personal i alldeles för stora arbetslag insåg Veronica Johansson vad som inte fungerade, men lösningarna verkade långt borta.
Från oväntat håll kom rekommendationen i början av 2021 att vända sig till Herrestads församling där de precis startat upp en projekt för långtidssjukskrivna i utmattningssyndrom. Mer än så visste hon inte när hon första gången skulle träffa diakoniassistenten och föreståndaren för ”Villa Skärgården” Carina Johnsson.
– Jag kände direkt att detta skulle passa mig, säger Veronica Johansson. Allt verkade så genomtänkt och när Carina kunde svara på alla mina frågor så kände jag att förtroendet växte. Jag är en problemlösare i grunden och luttrad efter flera försök att arbetsträna. Men Carina och hennes kollegor hade verkligen tänkt igenom allt.
Det är en liten grupp av deltagare som Veronica ingår i där alla har liknande erfarenheter av utmattning. Hon uppskattar mycket känslan av att de alla månar om varandra. Hon slipper bli bedömd eller kritiserad om hon tappar orden, är ledsen eller inte förstår enkla beskrivningar. De har ju alla gått igenom liknande tankar och känslor och förstår varandra. Något de arbetar med är att skapa rutiner som är en av nycklarna för att må bättre.
– Vi har samma grundrutiner varje dag även om dagarna kan se olika ut, säger Veronica Johansson. Vi checkar in på morgonen och äter frukost tillsammans. Det är fint att vi vågar vara sårbara och öppna då vi kan ha en sämre dag. För då behöver de andra inte fundera över vad som känns i ”luften” Vi har alla fått en sårbarhet och har lite tunnare skydd av vad som tillhör oss själva och vilka känslor som tillhör någon annan. Vi får vara där vi är utan att bli ifrågasatta. Efter frukosten hämtar vi inspiration ur en dag för dag-bok. Detta avslutas med en meditation där vi bara får landa. Till sist får vi veta vad vi ska hjälpa till med under dagen. Två dagar i veckan hjälper jag kyrkvaktmästarna med att rensa ogräs och andra sysslor som tillhör deras dagliga rutiner.
Viktigt med meningsfulla arbetsuppgifter
Veronica berättar att deltagarna kan få vara delaktiga i alla delar av församlingsarbetet som att tillaga soppa till gemensamhetsträffar eller baka smörgåstårta inför en begravning. Ju friskare de blir desto mer kan de göra och allt består av riktiga och meningsfulla arbetsuppgifter.
I programmet kan också ingå utflykter till havet eller till skogen där deltagarna får kreativa uppgifter och övningar för att minska stress, som till exempel att använda sinnena för att ta in omgivningen. Att känna dofter, eller lyssna på ljuden och bara vara. Veronica känner glädje och mår bra när hon får vara i det kreativa flödet, vilket deltagarna får här. De som inte är vana att vara kreativa får verktygen de behöver här.
– Personalen är närvarande och tar sig alltid tid att lyssna till både djupa samtal och till lättsamma, fortsätter Veronica Johansson. Även om vi är delaktiga i församlingsarbetet så är vi en självständig grupp. Personalen är bra på att uppmuntra till att gå framåt men också lyhörda när jag behöver bromsa. Att hamna i en långvarig utbrändhet leder ofta till en livskris som påminner om en sorgeprocess, man tappar sig själv, sina färdigheter och rutiner som vanligtvis skapar trygghet försvinner. Familj och vänner känner inte igen oss längre och framför allt har vi tappat oss själva längs vägen. Men med kyrkans projekt och alla fantastiska möten här med allt från barnen på lekplatsen till de äldsta på gemensamhetsträffarna hjälper det mig att bli sedd och uppskattad igen. Det ger mig en känsla av tillhörighet.
– Jag är ofta trött, men jag ser ändå ljusare på tillvaron, menar Veronica. Från att ha varit helt sjukskriven, ensam med mina tankar och utan yrkesidentitet gör det mig glad att känna att jag har byggt upp något tillsammans med de andra i gruppen. Det ger trygghet, energi och glädje.
Personalen hjälper deltagarna med allt från att fylla i blanketter till myndigheter till att vara delaktig i samtal med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Veronica berättar att de utgår från hur deltagarna mår dygnet runt, inte bara under arbetstiden. Det får inte heller gå för snabbt fram eftersom det måste vara hållbart på lång sikt för att deltagarna ska få tillbaka sin styrka och orka komma tillbaka ut i samhället igen.
–Jag önskar att alla som hamnat i utmattning skulle få komma till ett ställe som detta, avslutar Veronica Johansson.
Läs också:
Villa Skärgården – en fristad för långtidssjukskrivna med utmattningssyndrom
