I och med arbetsgivarreformen år 2000 skapades befogenhetsprövningen som skyddsnät för präster och diakoner med syftet att bevara ”predikstolens frihet” och förhindra uppsägningar och andra förändringar i anställningen av fel orsaker. Men hur väl skyddar detta i praktiken?
Under närmare 20 år har professor emeritus Per Hansson intresserat sig för hur präster lever upp till sina vigningslöften och för tillsynen över präster. Han har följt utvecklingen i Svenska kyrkan efter år 2000 då arbetsgivarreformen genomfördes och kyrkan skiljdes från staten.
Befogenhetsprövningen som är tänkt att skydda ”predikstolens frihet” innebär att en arbetsgivare inom kyrkan ska ha erhållit befogenhet från domkapitlet i stiftet för att kunna gå vidare med sina planer med åtgärder som till exempel uppsägning eller omplacering av en präst.
Per Hansson har analyserat 89 fall där arbetsgivare har begärt befogenhetsprövning hos stiftens domkapitel. I mer än hälften av fallen ville arbetsgivaren säga upp eller avskeda prästen. Majoriteten av de övriga ärendena handlade om varningar och omplaceringar. Domkapitlet ska inte ta ställning i sak utan bara konstatera att ärendet inte handlar om hur medarbetaren utövar sitt uppdrag när det gäller lära, förvaltning av vigningstjänsten och efterlevnad av vigningslöften.
– Det finns brister i systemet som till exempel att det räcker för arbetsgivaren att bara tala om att ärendet inte har att göra med utövandet av ämbetet för att få bifall, fortsätter Per Hansson. Arbetsgivarens uppgifter ska tas för godo, men inte prästens. Det finns även fall där arbetsgivaren inte har fått bifall men trots det fortsätter med arbetsrättsliga åtgärder. Skyddet behöver stärkas menar han.
Missa inte Per Hanssons föreläsning den 30 november. Här presenterar han sin analys om hur befogenhetsprövning fungerar i praktiken och resonerar kring hur skyddet för ”predikstolens frihet” kan stärkas.
