Har du koll på skillnaden mellan garanti och reklamationsrätt? Ett skäl till att säljare och kunder så ofta hamnar i konflikt om just detta är troligen att båda parter inte är så insatta i konsumenträtt.
Du köpte en elvisp för ett år sedan och nu har den redan gått sönder. Din första tanke är att gå tillbaka till butiken för att häva köpet men så börjar du fundera på vad du egentligen har rätt att kräva. Kanske ingenting, eftersom du köpte vispen för ett år sedan och då har väl garantitiden gått ut? Att be om pengarna tillbaka med hänvisning till att du som kund alltid har rätt? Eller måste du låta butiken undersöka vispen för att försöka komma fram till vad felet beror på?
Många skulle nog välja det första alternativet, att garantitiden är slut och det inte finns något att göra. Men i det här fallet spelar faktiskt garantin ingen roll. Det är vanligt att butiken menar att kunden inte har rätt att klaga eftersom garantitiden har löpt ut, men det är en missuppfattning. Om kunden är en privatperson – som du med din trasiga elvisp – behöver det inte spela någon roll vad som står i garantin. För produkter som har en förväntad livslängd på minst tre år är reklamationsrätten lika lång, enligt konsumentköplagen.
En garanti är något som en tillverkare eller försäljare frivilligt kan erbjuda, det är alltså inget lagkrav. Garantitiden kan vara hur lång eller kort som helst och omfatta alla eller bara vissa fel, så länge villkoren inte strider mot konsumentköplagen. Om konsumentköplagen är mer generös än garantin är det lagen som gäller.
Skulle garantitiden däremot vara längre än tre år är det garantin som gäller. Du kan rimligen förvänta dig att din elvisp ska fungera i minst tre år, alltså är det under loppet av tre år som du kan reklamera felet.
Konsumentköplagen är skriven utifrån perspektivet att den svagare parten, privatpersonen, ska skyddas och därför ska lagen tolkas till dennes fördel. Det betyder dock inte att kunden alltid har rätt. Som konsument har du inte rätt att klaga på vilka fel som helst, det måste vara ett ursprungligt fel.
Sedan 1 maj 2022 ligger bevisbördan på försäljaren/tillverkaren under de två första åren för de flesta produkter, som för att slippa häva köpet eller bekosta en reparation måste bevisa att produkten inte var felaktig från början utan att det är kunden som har orsakat felet, till exempel genom att hantera produkten felaktigt. Kunden å sin sida behöver inte bevisa någonting. Efter två år gäller däremot det omvända och då blir det tuffare för kunden att få sin vilja igenom. För varor köpta före 1 maj 2022 och levande djur är denna period sex månader.
Många konsumenter känner inte till de här reglerna, de tror att det är garantitiden som gäller och bemödar sig inte om att kontakta säljaren om en produkt går sönder.
Men den som är påläst vet att säljaren alltid har skyldighet att ta emot klagomålet och undersöka felet, om säljaren inte gör det kan det vändas till hens nackdel om tvisten till exempelvis skulle gå vidare till ARN, Allmänna reklamationsnämnden, eller till tingsrätten.
Säljaren kan också se det som en rättighet att få undersöka den reklamerade varan för att få möjlighet att reda ut var felet ligger och inte bara godta vad kunden säger.
Vanliga konsumentärenden stannar förstås inte bara vid enklare produkter som elvispar, de handlar också om bilar och husbilar och kanske framför allt begagnade sådana. Där rör det sig ofta om stora summor, både för själva inköpet och för att åtgärda eventuella fel, och då är både säljaren och köpare mer ”på tårna” om något går snett. Även här finns det många missuppfattningar, till exempel att säljaren kan hävda att bilen är såld i befintligt skick eller att konsumentköplagen inte omfattar begagnade produkter. Men lagen gäller när den som säljer är ett företag och den som köper är en privatperson.
Att hävda att en bil är såld i befintligt skick betyder inte att säljaren kan friskriva sig från fel som uppstår. Vid en reklamation görs en samlad bedömning. Gäller det en gammal bil som har gått många mil får kunden kanske acceptera att den går sönder dag två. Det här ställer ännu högre krav på konsumenter och säljare att ta den så kallade undersökningsplikten på allvar.
