Någon gång i livet drabbas vi av att någon i vår närhet går bort. Mitt i en omtumlande tid där begravning ska planeras, samtidigt som sorgen efter den vi mist bearbetas, finns det också en del skyldigheter enligt lag. Att upprätta en bouppteckning efter den avlidna är en sådan skyldighet. En bouppteckning ska upprättas inom tre månader från dödsdagen. Bouppteckningen kan förklaras som en förteckning över den avlidnas tillgångar och skulder som denne hade/ägde när den avled. Bouppteckningen blir senare underlag för det arv som så småningom ska gå ut till arvingarna, efter det att bouppteckningen har registrerats av Skatteverket. Tillgångar och skulder Exempel på tillgångar som ska antecknas i en bouppteckning kan vara allt ifrån fastigheter till fordon, lösöre (möbler, inredning, husgeråd etc.), kontanter, banktillgångar och värdepapper. Som skuld i ett dödsbo ska exempelvis begravningskostnader och obetalda fakturor som förelåg på dödsdagen tas upp. Skulder som uppkommer efter dödsfallet tas inte upp om de inte är direkt hänförliga till dödsfallet. Det kan exempelvis handla om en faktura för palliativ vård, en ambulansresa i samband med dödsfallet eller liknande. Värdering Många gånger kan det vara svårt att värdera tillgångar och i synnerhet fordon och lösöre som den avlidna efterlämnar sig. Är man osäker på värdet och vill ange ett konkret värde i bouppteckningen eller är rädd att diskussion mellan dödsbodelägarna ska blossa upp kan det vara en bra idé att be en värderingsman värdera dessa tillgångar. Det går även att uppge ett uppskattat marknadsvärde vad gäller fordon och lösöre i bouppteckningen. Värde på banktillgångar och värdepapper finns att tillgå hos banken. Förrättning När samtliga tillgångar och skulder har antecknats ska en så kallad bouppteckningsförrättning hållas. Detta är tillfället då samtliga dödsbodelägare och eventuella efterarvingar tillsammans går igenom bouppteckningen och det som antecknats. Bouppgivaren och minst en av två förrättningsmän ska närvara vid förrättningen och även underteckna bouppteckningen. Förrättningen ska, som nämndes inledningsvis, hållas inom tre månader från dödsfallet. Efter förrättningen har bouppgivaren vidare en månad på sig att skicka in bouppteckningen tillsammans med eventuella övriga handlingar till Skatteverket för registrering. Först efter att Skatteverket registrerat bouppteckningen kan eventuella bankkonton avslutas i dödsboets namn och därefter gå vidare med att fördela ut arvet genom ett s.k. arvskifte. Behöver du upprätta en bouppteckning vill jag passa på att skicka med följande: Även om man så snart som möjligt vill gå vidare från en närståendes bortgång vad gäller de administrativa delarna är det viktigt att tänka igenom om man fått med allt underlag, dvs. alla tillgångar och skulder i bouppteckningen. Framkommer det tillgångar eller skulder efter att bouppteckningen registrerats hos Skatteverket kan det utgöra grund för tilläggsbouppteckning, vilket innebär att hela processen som beskrivits ovan i princip behöver göras om på nytt. Ibland förefaller det sig så att den avlidna har mer skulder än tillgångar. Om den avlidnas tillgångar inte räcker till mer än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och den avlidna inte heller ägde fast egendom eller tomträtt kan en dödsboanmälan göras i stället för en bouppteckning om man så vill. En dödsboanmälan ses som ett förenklat förfarande i förhållande till en bouppteckning. Till skillnad från en bouppteckning bör en dödsboanmälan göras inom två månader efter dödsfallet. Dödsboanmälan görs av socialnämnden till Skatteverket. Om du tror att det är en dödsboanmälan som är aktuell så ta kontakt med socialförvaltningen i den kommun där den avlidna var bosatt. På Skatteverkets hemsida kan du finna såväl en handbok för bouppteckning som en blankett för bouppteckning. Dessa dokument är pedagogiska för den som behöver ta ledning vid upprättandet av en bouppteckning. På Efterlevandeguiden finner du bra och viktig information om vad man kan behöva tänka på inledningsvis men också månaderna och följande år efter att någon gått bort. Hemsidan är ett samarbete mellan tre olika myndigheter i syfte att försöka underlätta situationen efter en närståendes bortgång. KyrkAs Privatjuridik Behöver du hjälp med enskild egendom eller annat inom privatjuridik? Om du har juristförsäkringen KyrkAs Privatjuridik genom ditt medlemskap i förbundet är du välkommen att kontakta HELP Försäkring. Då får du snabbt kontakt med en jurist som kan ge dig både förebyggande rådgivning och hjälp vid domstolsärenden, utan timkostnad. Logga in med BankID på Min sida, mejla till info@helpforsakring.se eller ring HELPs kundservice på 0771–985 200 så får du hjälp. På Min sida kan du också själv upprätta viktiga digitala avtal, om du så vill.

Intervjuserie stiftskretsarna KyrkA möter Ammi Jonsson, församlingspedagog i Kållereds församling, som är nyvald ordförande i Göteborgskretsen, via Teams en fredagsmorgon i november. Varför valde du att arbeta inom kyrkan? – Det började tidigt för mig, säger Ammi Jonsson. Min mamma hade alltid ett starkt intresse för Svenska kyrkan och såg till att jag deltog i kyrkans aktiviteter. När jag konfirmerades kände jag att detta var något som verkligen betydde mycket för mig. Jag ville fortsätta min resa och bygga upp min tro. – Ungdomsverksamheten i Svenska kyrkan blev en viktig del av mitt liv, och att få bli involverad där kändes betydelsefullt. När jag var 15 år fick jag frågan om jag ville bli miniorledare för barn i åldrarna 7–9 år. Jag arbetade som miniorledare i fyra år och började så småningom även engagera mig i församlingsverksamheten. Ammi gick i kyrkan varje söndag, och funderade mycket under gymnasietiden på vad hon ville göra i framtiden. Att arbeta med barn och ungdomar var ett intresse som följde henne och det ledde till att hon sökte till diakonala året i Vårgårda. Därefter fortsatte hon att utbilda sig till församlingsassistent vid Jämshögs folkhögskola. – Nu visste jag att vägen var utstakad och att jag var på rätt plats, menar Ammi Jonsson. Fortbildning till församlingspedagog Ammis första tjänst var som församlingsassistent i Perstorp, Skåne. Under 1990-talet genomfördes reformer och rollen omvandlades till församlingspedagog. Ammi fick möjligheten att vidareutbilda sig, vilket hon gjorde. Hon insåg att det var nödvändigt för att hålla sig relevant. Hon läste även religionsvetenskap. – Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval, säger Ammi. Det har alltid känts tydligt att detta är platsen där Gud vill att jag ska vara. Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb – jag möter otroligt många människor, bygger relationer och växer som person genom dessa möten. Varför arbetar du fackligt? – Jag tycker att fackliga frågor är väldigt viktiga. Jag växte upp i ett hem där vi lärde oss vikten av att vara med i facket. Solidaritet och fackligt arbete är avgörande för att ha koll på sina rättigheter och skyldigheter och för att kunna förhandla fram avtal som fungerar i arbetslivet. Mitt engagemang i dessa frågor gjorde att jag blev tillfrågad om att arbeta som fackligt förtroendevald, och det kändes naturligt att säga ja. Jag såg det som en möjlighet att både lära mig mer och att hjälpa andra. Hur känns det att vara nyvald kretsordförande i Göteborgs stiftskrets? – Det är med stor ödmjukhet jag tar mig an detta uppdrag. Jag känner mig mycket tacksam för det förtroende medlemmarna har visat mig och jag kommer att göra mitt bästa för deras skull. Detta är ett uppdrag jag inte kan genomföra ensam; vi är en styrelse på tio personer som tillsammans arbetar för att leda kretsen framåt. Vi fokuserar på att rekrytera nya medlemmar och på medlemsvård. Vilka fackliga frågor är aktuella just nu? – Just nu väntar vi alla på det nya avtalet och för diskussioner kring dialogmodellen. Vi ser ett behov av utbildning för våra medlemmar i hur dialogmodellen fungerar. – Det finns också en växande oro över ekonomin inom Svenska kyrkan och hur den påverkar församlingarna. Det skapar osäkerhet kring anställningar, särskilt när pensionsavgångar sker och frågan om att ersätta personal kommer upp. Bristen på kvalificerade sökande leder till ökad arbetsbörda för de som är kvar, vilket gör arbetsmiljöfrågor ännu viktigare. Vi måste värna om varandra och sträva efter ett hållbart arbetsliv. Kommunikation och dialog är nyckeln – Vi är varandras arbetsmiljö. När du börjar ett nytt jobb kan du inte alltid veta hur arbetsklimatet är, men generellt är det bra på de flesta ställen. Mitt råd är att om något inte fungerar eller känns rätt, ta upp det så snart som möjligt. Vänta inte för länge. Ha en öppen dialog och prata om problemen – oftast handlar det om missförstånd eller olika perspektiv. Ju tidigare du agerar, desto enklare är det att lösa situationen. – Kom ihåg att kommunikation och dialog är nyckeln. Tänk på att vi inte väljer våra arbetskamrater, utan de kommer med tjänsten. Vi måste skapa en arbetsmiljö där vi samarbetar och bygger relationer. Handla inte i affekt, utan ta upp saker när du är lugn och eftertänksam. Tveka inte heller att kontakta facket om det behövs. När saker får ligga och gro kan de eskalera till konflikter som blir svåra att hantera. – Det är viktigt att hamna på rätt plats, något jag själv har upplevt. Jag har haft turen att få göra det jag brinner för samtidigt som jag arbetar för församlingens bästa. Arbetsgivaren har en kravspecifikation som vi ska följa, men om du vill göra något utöver detta, diskutera det med arbetsgivaren.  

Senaste översättningen av Nya testamentet gjordes för över 40 år sedan. Mycket har hänt sedan dess och forskningen har gått framåt. KyrkA har intervjuat Anders Göranzon, generalsekreterare på Bibelsällskapet, om hur arbetet fortskrider. Vad skulle du säga är Bibelsällskapets huvudsakliga uppdrag? - Vårt uppdrag är att göra Bibeln översatt, känd, spridd och använd, inleder Anders Göranzon. Hur gör ni Bibeln mer tillgänglig? - Ett tydligt exempel är att vi har återupptagit arbetet med översättning till teckenspråk, säger Anders Göranzon. Han berättar att det i skrivande stund pågår en översättning av Galaterbrevet. Bibeln finns också tillgänglig som ljudbok, vilket bland annat är viktigt för personer med synnedsättning. Dessutom har Bibelsällskapet samarbetat med Myndigheten för tillgängliga medier och LL-förlaget. År 2018 kom Nya testamentet på lätt svenska, både för människor med dyslexi och för svenskar som vill ha en enklare text. I den översättningen är meningarna korta och fortsätter inte över radslut. Dessutom kommer versnumret i slutet av versen, för att inte förvirra läsarna. Alla böcker finns med i Nya testamentet, men textens omfång motsvarar omkring 60 procent av originalet. Hanna Wallsten är ansvarig för utgåvan och Bibelsällskapet har granskat den teologiskt, men risken finns förstås alltid att något går förlorat i en översättning. Vad är det som skiljer Nya testamentet 2026 från tidigare översättningar av Bibeln, och varför är en ny översättning nödvändig? - En bibelgeneration varar i ungefär 40 år. Under denna period har språket och samhället förändrats så pass mycket att en ny översättning blir nödvändig. När Nya testamentet 2026 lanseras kommer det ha gått 45 år sedan den senaste översättningen. Under dessa år har forskningen, exempelvis kring Paulus, tagit stora kliv framåt. På 1970-talet växte insikten fram om att Paulus inte stod i motsättning till judendomen, utan själv var farisé och jude. Denna insikt hade då ännu inte påverkat översättningarna, men det gör det nu. I den nya översättningen är vi mer försiktiga och bevarar mångtydigheten i grundtexten, till skillnad från tidigare då översättarna ibland försökte tolka otydligheter i det grekiska språket. Nya testamentet 2026 kommer att vara närmare den grekiska grundtexten än tidigare versioner. Översättarna utgår alltid från den grekiska texten där varje vers granskas noggrant. Den tyska Nestle-Aland-utgåvan, som baseras på modern forskning och fragment från gamla handskrifter, används som referens. Det finns alltid variationer mellan olika handskrifter, så resultatet beror inte bara på översättarnas val av verser, utan också valet av vilken handskrift de utgår ifrån. Sammanfattningsvis finns en grundtext som många är överens om, men det är viktigt att vara öppen med osäkerheten, vilket gör notapparaten oumbärlig. Vilka experter och kompetenser är involverade i arbetet med översättningen? Från början var det åtta primäröversättare som arbetade med olika delar av Bibeln, antingen en hel bok eller flera mindre. De som hade mest erfarenhet av till exempel Matteusevangeliet eller Apostlagärningarna översatte dessa texter. Därefter granskas översättningarna av en redaktionskommitté som består av bibelvetare och stilister utbildade i svenska språket. Detta är ett samarbete mellan språklig och teologisk expertis. Vilka utmaningar finns i detta arbete? En av de största utmaningarna är att skapa en bred, centrumöversättning som passar många målgrupper. I det svenska samhället talas olika typer av svenska beroende på sammanhang, och det är svårt att välja vilken variant av svenska som ska användas i översättningen. Vår målsättning är att skapa en text som så många som möjligt vill läsa, utan att fragmentisera för mycket. Vi strävar också efter att göra översättningen så ekumenisk som möjligt. Det finns olika traditioner och synpunkter, och därför bjuder vi in så många som möjligt att delta i processen. Vår ambition är också att det ska synas i notapparaten att det finns olika traditioner och tolkningar av vissa texter. Vad har varit mest givande för dig personligen med detta arbete? - Jag har lärt mig oerhört mycket. Det har varit spännande och lärorikt att förstå vad en översättning egentligen innebär, och det har varit mycket givande att möta människor med stora förväntningar på den nya översättningen. Nya testamentet 2026 beräknas vara klart för lansering hösten 2026. På bilden syns Anders Göranzon, generalsekreterare på Bibelsällskapet. Fotograf: Olof Brandt, Bibelsällskapet.

Nästa år, våren 2025, är det åter dags för en avtalsrörelse både inom Svenska kyrkan men även på många andra avtalsområden i Sverige. Det avtal som tecknades 2023, Avtal 2023, blev tvåårigt och angav den procentsats som lönerna inom Svenska kyrkan ökade med under 2023 och 2024. Kyrkans Akademikerförbund har startat sitt förarbete inför avtalsrörelsen 2025 och vi vill erbjuda dig som medlem en möjlighet att uttrycka vad du anser är bra eller dåligt med avtalet: Vill du ändra på något? Vill du ha mer eller mindre av något? Vi välkomnar dina tankar om och förslag kring arbetsvillkoren i Svenska kyrkan. Dina åsikter och tankar är viktiga för oss på KyrkA och jag kan lova att alla de inkomna synpunkterna från medlemmar gällande avtalsrörelsen kommer att beaktas och övervägas. Utifrån dina och andra medlemmarnas åsikter och upplevelser av problem kommer yrkandena att fastställas. De inkomna synpunkterna behandlas av förhandlingsdelegationen som därefter lämnar ett förslag till förbundsstyrelsen. Förbundsstyrelsen fastställer de slutliga yrkandena inför avtal 2025. Vi kan givetvis inte på förhand utlova det ena eller det andra i en avtalsrörelse då allt sker i en förhandling. Detta kan ingen part i en förhandling göra då det alltid finns element av givande och tagande. Du är välkommen att inkomma med dina förslag till avtalsrorelsen@kyrka.se Mejlboxen kommer att vara öppen under en månad fram till den 15 november 2024. Därefter stängs denna mejlbox. Med önskan om en fin höst! Vibeke Hammarström Falk Förbundsdirektör

Idag vill vi uppmärksamma lite extra det viktiga arbete som skyddsombuden utför i Svenska kyrkan. Du som är skyddsombud spelar en avgörande roll för att stärka arbetsmiljöarbetet och bidra till en hållbar och hälsosam arbetsmiljö inom Svenska kyrkan. Stort tack till er. Vi vill också tipsa om KyrkAs grundutbildning i arbetsmiljö den 3 februari. Läs gärna mer här. Förändringar i Arbetsmiljöverkets regelstruktur är på ingång. Lyssna gärna på Sacos intervju med Lars Lööw, generaldirektör på Arbetsmiljöverket. https://www.saco.se/skyddsombud2024

Kyrkans rum, liksom vardagens alla rum, är en verklighet, där vi tjänar en levande Gud. Detta är en grundläggande utgångspunkt som vi ständigt behöver återvända till för ett teologiskt ledarskap. Det menar Boel Hössjer Sundman, TD, stiftsprost och biskopens adjunkt i Stockholms stift, under en föreläsning för KyrkAs medlemmar. För Boel Hössjer Sundman är temat om ett teologiskt ledarskap kopplat det ämne som är i särskilt fokus genom årets tematiska kyrkomöte, om ”Kyrkan i det offentliga rummet”. Det är ett ämne som alltid är aktuellt. – För mig handlar det om glädjen och lusten, liksom uppdraget, att bidra mitt i samhället med andra goda krafter – i det liv som alla varelser delar med varandra. Jag tänker också särskilt på uppdraget i vigningstjänsten att som diakoner, som det nu står i de något förändrade vigningslöftena, ”gripa in”, och som präster att vara VDM – det gudomliga Ordets tjänare genom sakramentsförvaltningen – nådesförmedling – och genom förkunnelse. Ett teologiskt ledarskap är tätt förbundet med att stanna i det personliga och se sina drivkrafter, vara rotad – både som individ och som organisation och därför börjar föreläsningen i detta perspektiv. Genom att ställa frågor om historia – varifrån vi kommer och vad som inspirerat oss – kan vi få förståelse för vad som påverkar oss framåt. Vad bär vi med oss från uppväxtår, livsresor och de människor som har format oss? För Boel Hössjer Sundman har följande fyra aspekter varit betydelsefulla: Kunskapens kraft: - När jag växte upp fanns böcker – både hos mina föräldrar och morföräldrar. Dessa bokhyllor väckte min nyfikenhet på världen, med böcker om skönlitteratur, naturvetenskap, historia och existentiella frågor. Min pappa, som kom från svåra omständigheter, brukade säga att ”kunskap är en lätt börda” och att ”kunskap är något ingen kan ta ifrån dig”. Jämlikhetens betydelse: – Hemma lärde jag mig att flickor och kvinnor skulle ha samma möjligheter som pojkar och män. Min morfar sa ofta till sin yngsta dotter: ”Allt är möjligt för dig”. Även om samhället varken på 1950-talet – eller idag – uppfyller detta ideal, så var det något som gav mig inspiration och riktning. Modet att följa en inre drivkraft: – Som ung doktorand skulle jag forma mitt avhandlingsämne. Jag ifrågasatte grundantaganden och möttes ibland av oförståelse. Något gjorde att jag ändå stod kvar, och valde att gräva djupare. Rättvisa som ledstjärna: –Rättvisa är en grundläggande drivkraft som jag burit med mig från min familj, och den är också hämtad ur en tolkning av Bibelns grundbudskap genom Jesus Kristus. Sammanfattningsvis: Jag vill lyfta fram betydelsen av att vara personlig, lära känna sig själv och sina drivkrafter, både som individ och inom en församling, ett stift eller ett samfund. Teologiskt ledarskap i sju hållpunkter Boel Hössjer Sundman stannar vid sju teologiska hållpunkter för både individ och för kyrkans organisation: Sammanhållen teologi innebär att se sig som en del av samhället. Att vara kyrka i samhället handlar i grunden om att Gud skaparen blev människan. Det sannanhållna uttrycks också i den bön vi vänder tillbaka till om och om igen: ”Låt din vilja ske på jorden såsom i himlen”. – Mina år som ledare i Gottsunda församling, Uppsala, med ett myller av människor och behov, fick mig att se vikten av att ”vara frimodig i tro och öppen i samhället”. Det handlar om ett ledarskap som tar plats i samhället. Utforskande och tolkande teologi Ledarskap handlar vidare om att vara uppmärksam för andras behov och att uppmuntra reflektion och tolkning. Biskop Karin Johannesson har i en artikel i boken ”Så är det inte hos er” (Verbum 2020) och i anslutning till forskaren Peter G Northouse beskrivit ett tolkande ledarskap. Utifrån Johannesson och Northouse vill Boel Hössjer Sundman särskilt lyfta fram ett ledarskap som uppmuntrar ett utforskande, reflekterande och tolkande förhållningssätt. Det gäller diakonin liksom förkunnelsen.  Sammanhanget är att tjäna och finnas till med och för andra. Modig teologi Kyrkan har ett ärende som ibland kan utmana och skapa friktion, både i relationer och i samhället. Som teologiska ledare behövs mod att stå upp för grundläggande övertygelser, även när det kan kännas obekvämt. Under ett prostmöte i Stockholm nyligen diskuterades hur kyrkan kan verka i det offentliga rummet. En av deltagarna lyfte fram betydelsen av att få kraft och mod som teologiska ledare att våga gå utanför en bekvämlighetszon. Trygg och tillåtande teologi Själavård är en central del av ett tryggt och tillåtande teologiskt ledarskap. Detta innebär att inte sänka blicken, kunna lyssna och stå kvar i osäkerhet utifrån övertygelsen att vara hållen i Guds hand och kärlek. – Vi behöver skapa miljöer där människor känner sig trygga att uttrycka idéer och åsikter utan rädsla för negativa konsekvenser. Ett sådant teologiskt ledarskap har beröringspunkter med det som idag kallas för ”Psykologisk trygghet”, som främjar kreativitet och minskar stress i arbetsgruppen. Där vi trivs orkar vi även dela osäkerhet och det som är svårt. Demokratisk teologi Denna hållpunkt är självklart grundat i en syn om allas lika värde. Det hör också ihop med en evangelisk-luthersk grundhållning om alla döptas uppdrag att verka mitt i livet. Vigningstjänsten står inte närmare Gud, men har särskilda uppdrag. Jag föreställer mig ledarskap i ett pussel: varje del är lika viktig och behövs för helheten. Detta symboliserar jämlikhet, jämställdhet och demokrati. Rotad teologi För att vara teologiska ledare behöver vi vara rotade i det som är vår egen och vårt samfunds drivkrafter och källa. Vetskapen om historien är central för att kunna göra en rättvisande beskrivning av var vi är, vart vi vill och hur vi vill verka framåt. Exempelvis var dopet i Sverige vid förra sekelskiftet för de flesta i praktiken nära knutet till medborgarskap. Idag behöver vi kunna tala om dopet i sin egen rätt och teologiskt, utan att samtidigt tala om medlemskap eller ekonomi. Vi är i en delvis ny situation och vi behöver träna oss i att uttrycka dopets livsteologi. Teologi utifrån mötet med en levande Gud i Jesus Kristus ”Gud, som gör sitt ord levande bland oss” är ett av bönesvaren i gudstjänsten som uttrycker att vi kan vara frimodiga i gudsrelationen, i kyrkans vidsträckta gemenskap. Det är ett bönesvar och en böneandning som ljuder i den gemensamma gudstjänsten utifrån Jesu sätt att vara med människor. Text: Marianne Wijkmark Foto: Magnus Aronson