Annika Svensson är församlingsdiakon i Backa pastorat och vice ordförande i KyrkA. Hon fick sitt diakonkall tidigt i livet liksom sitt intresse för det fackliga arbetet. För henne är det viktigt att göra skillnad och att underlätta människors livssituation. Därför ser hon med glädje på att arbetsvillkoren för diakoner har förbättrats över tid. Men ännu är vi inte i mål, konstaterar hon.
Annika Svensson vigdes till diakon 1992 och har 29 år i yrket. För Annika har det alltid varit självklart att vara med i facket. Hon vill kunna påverka och bidra till bättre villkor för anställda i Svenska kyrkan.
Diakonens roll tydligare
– Den utveckling som diakonatet och Svenska kyrkan genomgått och genomgår är spännande på så många sätt. En av de största förändringarna jag fått uppleva var när diakonatet blev en del av kyrkans vigningstjänst år 2000. Jag konstaterar med glädje att det har lett till en förändrad syn på diakonatet i församlingar, pastorat och i hela Svenska kyrkan men ännu är vi inte i mål, säger Annika Svensson.
– Diakonens roll blev tydligare i församlingen och vårt arbete värderas oftare i relation till det arbete som utförs. En diakon har en gedigen fackutbildning och utför ett kompetent och kvalificerat arbete och det ska synas i lönen, konstaterar Annika Svensson. Som fackförbund driver KyrkA att det arbete som varje individ utför och bidrar med ska värderas rättvist oavsett om du är pedagog, komminister eller diakon. Detta är en fråga som förbundet arbetat mycket med under många år.
– Det finns mycket som händer och behöver hända inom diakonatet. Inom KyrkA fortsätter vi att bevaka diakoners villkor och rättigheter. Inte minst har vi gjort det i avtalsrörelserna genom åren. Det är vi ensamma om.
Dra en gräns mellan arbete och fritid
– För mig är diakonyrket ett livslångt kall. Men det innebär inte att jag måste vara i tjänst dygnet runt. Jag är anställd att utföra mitt arbete på heltid och har lärt mig att dra en tydlig gräns mellan arbete och fritid. Mitt enkla knep för att värna min fritid är att när jag tar på mig mitt diakonemblem är jag i arbete och när jag tar av mig emblemet är jag ledig.
Diakonen tillhör de så kallade kontaktyrkena som innebär att det kan vara svårt med gränssättningen mellan arbete och fritid. Det är därför viktigt att jag i samråd med arbetsgivaren hittar redskap för att enklare kunna dra gränsen mellan arbete och fritid, menar Annika Svensson.
– Överhuvudtaget är frågor kring arbetsmiljö oerhört viktigt för mig och därför arbetar jag fackligt för KyrkA. Som anställd i Svenska kyrkan ska vi orka arbeta med engagemang och glädje förhoppningsvis fram till den dag vi går i pension. Gränssättning mellan arbete och fritid är en arbetsmiljöfråga men också en överlevnadsfråga.
En annorlunda avtalsrörelse
I december 2020 tecknades Svenska kyrkans avtal 20 som innebär bland annat höjda ersättningar för lägerverksamhet och beredskap under obekväm arbetstid.
De viktigaste förändringarna kan du läsa mer om i länken längst ner på sidan.
– Detta var en annorlunda avtalsrörelse, säger Annika Svensson. Den startade i januari, fick pausas på grund av pandemin, för att återupptas i oktober. Det finns fortfarande många frågor kvar av KyrkAs yrkanden att hantera som vi kommer att arbeta med i så kallade avtalsvårdsgrupper.
KyrkA driver här bland annat frågan om att du som anställd ska kunna besöka psykolog eller terapeut på samma villkor som du idag får besöka läkare eller tandläkare på betald arbetstid.
– Vi vet att kyrkans anställda är utsatta och möter många människor i nöd. Att själv ha möjlighet att få samtalsstöd skulle underlätta anställdas arbetsmiljö.
En annan fråga som KyrkA driver handlar om kompetensutveckling.
– Vi ser att det är viktigt att vi anställda i Svenska kyrkan har möjlighet att på betald arbetstid få den kompetensutveckling vi behöver, säger Annika Svensson. I mitt yrke, diakonens, ställs vi ständigt inför nya situationer, nya frågor och i det mångkulturella samhälle vi lever finns andra livsöden än vi kanske är vana vid. Samhället förändras och för att kunna bedriva ett högkvalitativt diakonalt arbete krävs att vi diakoner kontinuerligt ges möjligheten att få ny och fördjupad kunskap.
– Som diakon tycker jag att det självklara valet av medlemskap i ett fack är KyrkA. Inget annat förbund kan kyrkan eller engagerar sig för min yrkesgrupp på det sätt KyrkA gör. Vi som är förtroendevalda är också anställda i Svenska kyrkan och arbetar i våra yrken. Vår personal på förbundet har goda kunskaper om Svenska kyrkan som arbetsplats och om Kyrkoordningen utifrån exempelvis tillsynsfrågor hos domkapitel. Jag skulle aldrig våga vara med i ett annat förbund än i KyrkA!
– Att vara diakon är absolut det mest fantastiska arbetet! Det är stundtals svårt, utmanande, samtidigt givande och fantastiskt roligt. Det är en glädje att få tjänstgöra för Guds rike, avslutar Annika Svensson.
Läs gärna mer här om de viktigaste förändringarna i Svenska kyrkans avtal 20:
https://kyrka.se/nyheter/svenska-kyrkans-avtal-2020-ar-antligen-klart/
